Varje flicka t

Kampanjen startar 26/05/2020 och varar så länge lagret räcker. Få gratis strumpor med varje köp av sneakers. Erbjudandet gäller endast för produkter för herr och dam och gäller inte Pride-kollektionen. Produkterna måste läggas till i varukorgen för att kampanjen ska tillämpas. Småbarn & Barn (2-8 år) Flicka. Tonåring (10-14 år) Pojke. ... Kampanjen startar 26/05/2020 och varar så länge lagret räcker. Få gratis strumpor med varje köp av sneakers. Erbjudandet gäller endast för produkter för herr och dam och gäller inte Pride-kollektionen. Produkterna måste läggas till i varukorgen för att kampanjen ska ... List of sailing boat types Similar sailboats Buccaneer 220 Cal 20 Flicka 20 Halman 20 Mistral T-21 Nordica 16 Paceship 20 San Juan 21 Browning, Randy. Mistral T-21 (251 words) exact match in ... (EP) Varje stjärna i det blå (EP) (1961) Banjo Boy (EP) (1961]) ... Jag vill att varje flicka ska få mer egenmakt. Sexuella rättigheter är avgörande för en hållbar framtid. Vi bär alla ett ansvar för våra barns gemensamma framtid. Vi behöver ständigt lyfta denna fråga och arbeta konkret. Stödja de organisationer som arbetar med att skydda och värna barns rättigheter. NORSBORG. Yanal, 13, skulle gå och bada med den 12-åriga flickan på söndagen. I stället fick han reda på att hans bästa kompis hade dött. – Han mår jättedåligt, säger Yanals mamma ... Titel Varje flicka bär med sig sin historia! Professionellas bemötande av självskadebeteende. Författare Maria Aartse-Tuijn och Pernilla Lindén Institution Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet C-uppsats VT 2007 Nyckelord Självskadebeteende, bemötande, stöd, behandling, kognitiv beteendeterapi.

Snälla hjälp mig hitta 6 barnprogram jag inte minns namnen på!

2019.09.15 16:23 HannahAurora Snälla hjälp mig hitta 6 barnprogram jag inte minns namnen på!

Hej allihop. Just nu letar jag efter ett antal program som jag såg på Barnkanalen när jag var liten, men jag kommer inte ihåg vad de hette. Jag har sökt igenom nätet utan tur, så kan nån här hjälpa mig identifiera dem? Jag föddes 1998 så de här programmen sändes förmodligen under de tidigaste 2000-åren, alltså mellan 1998-2009, skulle jag säga. Men kan lika väl vara efter 2009.
  1. Barn gör inbrott Två barn, förmodligen syskon, som gör inbrott. Vet inte varför men de hade nog nån bra anledning. I slutet minns jag att deras mormofarmor lyssnade på nyheter på radion och hörde om nåt inbrott, och då frågade hon oroligt barnens mamma om barnen var hemma. ---------------------------------------------------------------------
  2. Utländsk kille som bor i Sverige, sabbar sin brorsas läxa och har pizzatävling med en tant i rullstol. En utländs kille bodde i Sverige med sin familj och man fick följa hans vardag. (det var inte Habib). Han hade förmodligen flyttat från sitt hemland till Sverige men om det verkligen hände tror jag inte man fick se det i nåt avsnitt. Man fick säkert se hela hans familj, men jag minns bara att han hade en storebror. I ett avsnitt tog han sig in på sin storebrosars dator och ändrade hans hemläxa. Han bytte typ ut varje "och" till "prutt" elr nåt sådant (kan inte minnas exakt). Och sen så träffade han en kompis, en äldre kvinna som satt i sån där automatisk rullstol. Vet inte varför dock. De hade pizzatävling på en lokal pizzeria, den som äter mest vinner då. Minns inte vem som vann men det va bara de som tävlade. Efteråt så stötte han på sin brosa som va väldigt arg över läxan, men innan han hann skälla ut sin lillebror spydde han (lillebrorn) för han åt alldeles för mycket pizza. Storebrosarn tyckte synd om honom och tog kort och gott hem honom utan att skälla mer. Det är allt jag minns. ---------------------------------------------------------------------
  3. Liten tjej med en förälder i Sverige och en i "Vetlanda" I början av programmet introducerade den här lilla flickan sig själv och det sista hon sa innan programmet började var "Min mamma bor i Sverige och min pappa bor i Vetlanda, och just nu bor jag här." Fast Vetlanda verkade som ett helt annat land än Sverige... ???? Jag minns att man fick se "Vetlanda" nån gång när hin var där och de såg typ kinesiskt ut. Om jag inte misminner så KAN pappan har haft en cykel med en vagn där bak. Nåt sånt finns ju i Kina. 🤔 ---------------------------------------------------------------------
  4. Pojke ger tjej puss på födelsedagsfest. Det här var inget riktig barnprogram, utan mer som en långfilm. Barnen var väl 7-11 år gissar jag. Kanske barndokumentären, fast det var inte på svenska. Norska eller danska, nåt utav de. En kille träffar en tjej, och blir kär i henne. Minns ej om de blev kompisar eller om han var för blyg, men han försökte komma på en bra födelsedagspresent till hennes födelsedag. På hennes födelsedagsfest, gick han fram till henne och gav henne en puss. Sen sa han grattis på födelsedagen och väntade på svar. Hon var förvånad, och alla andra stannade upp och såg på. Sen log hon, och de andra gästerna applåderade och festen fortsatte. Vet inte om de blev ihop eller vad de gjorde sen. ---------------------------------------------------------------------
  5. Liten flicka kidnappat av troll lär dem läsa Det här är jag säker på att det var en långfilm, och den sändes för många år sen. Det visades liksom i 2D tror jag. En liten flicka, småbarn, blev tagen av troll som bodde i tunnlaen grotta under marken. Vet inte vad de ville men de hade nog tänkt äta henne elr nåt sånt, fast hon var aldrig riktigt rädd för trollen. Men de blev vänner med henne och hon hade nyligen lärt sig läsa, så hon lärde dem läsa. Och efter ett tag så släppte de henne eller tog hem henne. Det är tyvärr allt jag minns. ---------------------------------------------------------------------
  6. Lila sjuk drake barnprogram Jag letar efter ett annat barnprogram också. Jag minns inte allt, men det handade i stort sett om en drake som bodde hos en familj. Den var tam, inte vild, och jag tror den var lila men jag är inte helt säker. I alla fall, i ett avsnitt så var draken sjuk, så de två barnen som också bodde där krympte sig på nåt sätt och gick in i drakens kropp för att ta itu med viruset/bakterien. Jag minns vagt att de av misstag hamnade i drakens mage först, de skulle till nån annan kroppsdel. De hade en karta över drakens kropp och de hade hållt den upp oc hner, och därför kom de fel. Men de vände, och till slut hittade det viruset/bakterien och tog itu med det och botade draken. Hur de tog itu med det, minns jag inte. Men antingen övertalade de eller så tvingade de väl viruset att lämna drakens kropp. Har inte hittat det ännu, men de barnprogram med drakar som jag har kommit på med hitills är: Draken Lilla blå draken Riddare Micke Jane och draken Florries drakar Draken Digby Doktor Mcstuffins Bumbibjörnarna (olika drakar förekom då och då) & (Bolibompa) Alla förslag är mycket uppskattad, så tack på förhand allesammans! ^
submitted by HannahAurora to sweden [link] [comments]


2019.04.07 12:10 Pilivyt Barnprogram ca 2010 som handlar om djur med en fantastisk berättarröst

Jag brukade kolla på detta hela tiden men jag har ingen aning om vad det heter. Alldeles nyss så spelades det upp en marimba sample på radion som jag vet är ifrån programmet. Varje avsnitt handlade om ett specielt djur som hade en särskilt namn, och så fiick man lära sig lite om rasen. Det var en liten flicka som frågade frågor och sen svarade den där härliga berättarrösten. Och ja, jag kollade ganska länge på barn-TV.
submitted by Pilivyt to sweden [link] [comments]


2018.11.04 22:34 bfrex Skolan (skräcknovell)

Det finns en typ av historier alla barn känner till. De finns i tummade tonårsböcker i skolbilblioteket och i amerikanska b-filmer. De ser alltid likadana ut.
Några ungdomar går till ett stort övergivet hus mitt i natten för att sova över och för att skrämma upp sig själva. Månen lyser starkt och ja.. ni kan resten. En varulv, en våldsam mördare med en krok istället för en arm eller en aggressiv gast skrämmer iväg ungdomarna, dödar dem eller sårar dem på något annat vis.
Paradoxalt nog är det just historier som dessa som får barn, kanske främst pojkar, att göra liknande dumheter. Så var det i alla fall för mig. Men jag skulle aldrig hitta något övergivet hus, någon fullmåne eller blodtörstig mördare. För mig skulle det bli något annorlunda. Kallare. Mörkare.
Jag hade precis fyllt 14, höstluften hade dragit in över staden. Det var en härlig frisk luft, som sprider lukten av kastanj och fallna löv. Just den här dagen var klar, andetagen bildade tunna ismoln i luften. För varmt för vinterjacka, för kallt för vanlig tröja.
När jag, Johan och Jonathan gav oss ut för att “utforska”, som vi kallade det, den eftermiddagen... Då visste jag inte att denna dagen. Just denna eftermiddagen, skulle jag tänka på varje dag resten av mitt liv. Jag skulle vakna upp otaliga nätter med ett skrik i halsen, med svettpärlor i pannan. Jag skulle försöka glömma.
Jag minns hur marken var kall under mina fötter, trots dubbla sockar. Nedförsbacken mot “Pissen” var blöt och hal, speciellt med mina slitna gamla gympaskor.
Pissen, det var smeknamnet på det långsmala röda tegelhus som låg längst ner vid slutet av en smal grusväg ungefär 10 minuters gångväg från bensinmacken i utkanten av byn. Namnet Pissen kom från PIS - en förkortning för Pappersinsamling och soprum, en gång i tiden en mötesplats för medvetna familjer som ville bidra till en bättre framtid genom att återvinna sitt skräp. Nu var den omgiven av höga buskar, och vägen ner till den blev smalare för varje år allt eftersom skogen kröp allt närmare.
Men det var inte Pissen som var vårt mål. Det var inte därför jag hade packat ficklampan och extra batterier. Det var inte därför Jonathan började säga “äh, hörni, vi skiter i det här nu va?”
Det var inte därför mina andetag blev kortare och min mage kröp ihop sig allt mer.
Bakom Pissen ledde grusvägen fram till en 25 meter hög bergvägg, en stor grå barriär som sträckte sig uppåt mot en tallskog längst upp där skogen fortsatte vidare. Att det fanns en ingång i bergväggen var inget nytt - det som var nytt var att denna ingång nu var tillgänglig. Vi visste inte varför ståldörren i det massiva berget fanns där, och jag har efteråt ägnat många timmar åt att bläddra igenom statliga och kommunala arkiv i sökandet efter en förklaring. Jag har googlat hundratals gånger, suttit i telefonköer och fått prata med aningslösa handläggare. Aldrig lyckats ta reda vad det var för dörr, eller vad det var jag såg där inne. Och jag har aldrig gått tillbaka dit.
Men nu var dörren där. Mörkgrön och tung. De stora nässlor som hade blockerat dörren så länge jag kunnat minnas hade tidigare under sommaren rensats bort av en mindre gräsbrand. Nästan omedelbart hade vi börjat prata om att gå in. Och ja, det var något alla ville. Vi skulle bli åtminstone 10 stycken som skulle utforska världen bortom dörren, vi skulle göra en heldag av det helt enkelt. Men veckan innan äventyret började återbuden trilla in, en efter en kom mina vänner på undanflykter, ångrade sig eller bara slutade svara när man ringde. Nu var det bara jag, Johan och Jonathan kvar.
När jag la handen på dörrhandtaget hade jag nästan hoppats att den skulle vara låst. Men den gick upp utan problem. Dörren var tyst, inget gnissel hördes. Men dess tyngd och skrapet mot gräset som sakta börjat växa fram igen fick det att låta som om dörren, ja själva öppningen i berget, suckade.
Lukten av kall, blöt sten och instängd luft slog mig rakt i ansiktet. Jag minns fortfarande hur det stack i näsborrarna av något metalliskt. Mörkret där inne var kompakt, och det enda ljuset kom från dörröppningen. Det enda jag kunde se på det kala betonggolvet var enstaka papper, en tidning, råttspillning och…
Mitt hjärta stannade till. När min blick träffade föremålet såg jag bara två kolsvarta små ögon som stirrade på mig. Min kropp visste inte om den ville fly eller slåss, och jag kunde bara stå still. Efter några sekunder lugnade sig mina nerver, och jag såg att det inte var något levande som låg där på golvet. Det var inget som någonsin levt heller. Det var en brun lurvig nallebjörn, stor som en handske ungefär. Den låg på sidan som om någon kastat eller tappat den. Och nu stirrade de svarta knappnålsögonen på mig. Munnen, ett stycke rödrosa tyg hade ett lätt leende, som om den ville mig väl. Eller kanske den hånlog.
Fortfarande lite skakig tog jag ett par steg in genom dörren, nu såg jag tydligt att det bara var en vanlig nallebjörn, lite gammalmodig men inget anmärkningsvärt. Men jag vägrade gå nära den, jag ville inte titta på den eller röra den. Något djupt i mig skrek att det inte var naturligt, att jag måste vända. Men jag fortsatte.
Jag hörde mina båda kompanjoners rädda andetag bakom mig när jag tände ficklampan. Rummet vi nu stod i var ungefär 20 kvadratmeter stort, på väggen satt ett stort proppskåp med upptejpade tabeller på, med rutor ifyllda med nu oläsligt blyerts. Ett mindre bord med ett par stolar stod i ett hörn. Luften var kall och fuktig.
Längst ner i rummet öppnade sig en av väggarna ner mot en längre gång med tjocka rör i taket, med kala väggar och utan dörrar. Jag ville nog egentligen vända om där och då. Samtidigt var omöjligt att motstå. Jag kände mig som en upptäcktsresande som modigt utforskade länder där ingen varit. Jag tänkte att det var tomt sen länge och att det inte fanns något att vara rädd för. Senare skulle jag få veta att bara en av de två sakerna var sann…
Efter att chocken lagt sig och paniken runnit undan blev jag allt mer självsäker, tanken om att detta var en bortglömd, orörd plats började infinna sig. Vi tände våra ficklampor och började utforska tunnlarna. Jag började känna en spänning, tanken om att vara upptäcksresande var tillbaka. Det var smutsigt i tunnlarna, där fanns fukt och råttspillning, fläckar av olika storlekar och karaktär. Väggarna var kala bortsett från något enstaka plakat om att “obehöriga äga ej tillträde” eller “skyddsutrustning måste användas”.
Lukterna, eller rättare sagt odörerna, skiftade. Oftast blött och stenigt, ibland mer oljig. Hela tiden infann sig ett tungt mörker och en dov tystnad - det enda jag kunde höra var mina utforskande vänner någonstans långt borta - vi hade sen en stund tillbaka kommit ifrån varandra men sagt att vi skulle ses utanför.
Med ett ryck vände jag på nacken, reflexmässigt. Jag hade stått och betraktat en gammal kalender på väggen när jag blev alldeles säker på att hade sett något slags litet ljus flimra till långt bort på min vänstra sida. Men nej, det kunde ju knappast stämma. Eller hade min ficklampas ljusstråle reflekterat sig mot något i glas eller metall där inne? Jag tog några steg mot det utrymme där jag hade sett ljusfläcken. Mitt motiv var att försäkra mig om att ingenting var konstigt, att det finns en naturlig förklaring. Något dumdristigt hjältemod var det verkligen inte frågan om. Men precis när rummet skulle komma i min ficklampas ljus slocknade min den med ett flämtande, blinkande ljus.
Jag har aldrig upplevt ett sådant svart mörker. Det var så tungt och kompakt att jag tappade uppfattningen om min kropp och var jag befann mig. Jag tog sakta av mig ryggsäcken och kände mig fram till dragkedjan, för att leta fram de reservbatterier jag packat ner tidigare den dagen. Då bländades jag av ett ljus - och skrämdes av ett plötsligt ljud. Ett ganska högt, kallt elektroniskt KLICK hade spridit sig i rummet, och samtidigt hade starka lampor i taket tänts. Jag drog min arm över ögonen för att mildra det bländande vitblåa ljuset, mitt hjärta slog som en hammare i bröstet. Både det höga klicket och ljuset hade skrämt skiten ur mig.
Jag lyssnade noga. Ingenting hördes. Ingen Johan, ingen Jonathan. Inga fler ljud förutom surrandet av ljusrören ovanför mig. Sakta, sakta förde jag bort min darrande hand från ögonen.
Sen såg jag det. Det jag än idag ibland ser i mina drömmar och när jag sluter ögonen.
Bänkar. Där var bänkar.
Ungefär 25 stycken uppradade, vända framåt. Modellerna liknade de jag själv hade haft i mellanstadiet, med lock och en liten sänka där man kunde lägga penna och suddgummi, men de här bänkarna var ändå annorlunda. De såg gamla ut. Välanvända och mörka i träet. Längst framme i rummet fanns en scen, en upphöjd del av rummet där en kateder och en gammal tramporgel stod.
Jag kunde inget annat göra än att stå helt stilla. Min kropp var som fastfrusen och mina ögon vandrade över rummet. Det var något som var annorlunda här, jämfört med resten av tunnlarna. Något som fick mitt hjärta att slå ännu hårdare. Golvet var rent. Det var inte bara fritt från bråte, råttskit, våta fläckar och gamla tidningar som jag sett överallt annars i tunnlarna.
Det var verkligen rent. Riktigt rent. Det var inte ens dammigt eller blött. Inte heller scenen där katedern och orgeln stod var smutsig eller dammig. Allt var... prydligt.
Jag blickade ut över rummet. På väggen hängde en lång rad jackor. De var främst regnjackor, men också tjockare varmare jackor med luvor och dragkedjor. Men färgerna var inte klara starka färger så där som barns ytterkläder brukar vara. De var matta, trötta. Som om de en gång varit färgglada men blivit mörka och dova av år av användning och hundratals tvättar. Med livrädd blick och nästan tåriga ögon såg jag hur det över varje krok satt en skylt.
Stig. Britt. Eva-Lena. Kjell.
Med spretiga bokstäver ritade av färgkritor hade varje krok sitt eget namn, varje jacka hade en krok.
Anna. Leif. Birgitta. Gunnar.
Livrädd och stel i kroppen lät jag blicken glida över bänkraderna, till den andra sidan av rummet. Då frös jag på nytt till is.
Uppsatt med knappnålar satt på väggen teckningar. Hundratals. Men det var inte dess antal som fick mitt blod att stelna. Det var motiven.
Svarta spretiga streckfigurer målade med krita. Hårt, som om någon pressat kritan mot pappret. Röda streck som liknade blod. Jättelika varelser med ljusröda ögon och höjda armar. Streckfigurer som blev jagade, som förlorade sina armar, sina huvuden. Skrek. Trots den enkla barnsliga stilen kunde jag nästan höra hur teckningarna skrek ut smärta och rädsla.
Alla tecknarna såg annorlunda ut men temat var detsamma på alla. Blod. Rädsla. Obeskrivlig skräck utsöndrades från teckningarna. I en kort sekund kunde jag svära att vissa av streckfigurernas ögon började komma till liv, att de tittade på mig med bedjande blickar. Som om det fanns något bakom väggen…
Så hörde jag plötsligt ett högt gnisslande ljud. Det kändes som om ljudet var en vass nagel som rispade mig längs ryggraden. Mina ögon sökte efter ljudets källa…
Fram tills det ögonblicket hade jag kanske kunnat förklara allting. Ett gammalt skyddsrum, en filminspelning. Något hemligt rollspelssällskap. Men det jag såg just då omkullkastade alla “naturliga förklaringar”. Ett vitt streck uppenbarade sig på svarta tavlan – det var det ljudet jag hörde. Som en spik mot tavlan.
Ett nytt streck. De två strecken möttes längst ner och formade ett V. Ett streck till. Ett till. För varje streck gick “skrivandet” fortare och blev mer och mer aggressivt, stressat.
Till sist formade strecken ett ord. “VÄND!”
Jag hade knappt hunnit reflektera över vad jag såg förrän mörkret la sig över rummet igen. Lysrören hade slutat surra. Men nu var det något annat som hördes. Steg. Steg av flera lätta fötter, det lät som de sprang framåt i tunnlarna. Ljudet kom allt närmare. Det ekade i rummet , och plötsligt kändes det som att stegen var precis bredvid mig, bara några decimeter bort. Jag backade stapplande mot öppningen igen. Ett skratt hördes långt bort, det lät som en ung flickas röst. Men det lät också mörkt, förvridet. Jag vände mig om och började springa. Jag struntade i ficklampan och batterierna.
Jag hörde ingenting förutom mitt hjärta slå i öronen, dunk dunk dunk.
Långt borta såg jag ljuset från dörren komma närmare och närmare. Samtidigt såg jag ett avlägset ljus i ögonvrån, komma någonstans långt bakom mig. Fler skratt, förvridna och galna. Dunk dunk dunk.
Som en galning rusade jag ut genom dörren med andan i halsen. Luften där ute var frisk, och ett lätt regn hade börjat falla. Jonathan och Johan satt på varsin sten i gräset och tittade förvånat på mig. Jonathan skrattade till.
Johan frågade mig vad jag sprang för, och jag kom då på att dörren fortfarande stod öppen. Trots att min kropp var helt matt av rädsla. panik och trötthet ställde jag mig raklång och gick mot dörren. I samma ögonblick som jag la handen på handtaget hörde jag det.
Långt borta, ekandes mellan de kala betongväggarna. De klara tonerna av en tramporgel, spelandes en monotom, klagande melodi.
Jag tittade på Johan och Jonathan som tittade på mig med livrädda och bekräftande blickar. De hörde det också. Dörren gick igen med en dov duns. Ljudet av orgeln tystnade.
submitted by bfrex to sweden [link] [comments]


2016.03.14 19:27 kastaintemig [Seriös] Kära kvinnor, varför säger ni inte till?

Kära kvinnor, varför säger ni inte till?
När mannen bredvid dig på bussen eller tunnelbanan tar för mycket plats, han särar för mycket på benen, så säger du inte till. Du trycker inte tillbaka. Du skriver en krönika. Varför vågar du inte ta plats? När du var en flicka, och de tog på dig i skolan, de tryckte in dig på toan. Du berättade inte för någon. Du försökte skratta bort det, samtidigt som du bad dem att sluta. Varför står du inte upp för dig själv. Varför berättar du inte för läraren. Du låter dom fortsätta. Du är full, och en kille du knappt känner frågar om du vill följa med honom hem. Du har långt hem, och följer med honom, även om du inte vill. Han vill ligga, du gör inget motstånd. Varför säger du ingenting. Du vill egentligen inte, men du gör ingenting. Din bästa vän våldtog dig. Du anmäler honom inte för att han är din vän. Men vänner våldtar inte. Din pojkvän våldtar dig varje dag. Han slår dig. Han kväver dig. Du tror att det blir bättre. Varför hoppas du på att det ska sluta när du aldrig lämnar honom. Varför tror du att han kommer att sluta en dag.
Hur har det gått så långt att alla händelser har blivit till nyhetsartiklar, istället för polisanmälningar mot männen som skadat er?
Kära kvinnor, varför säger ni inte ifrån? Varför ska det vara så svårt? Varför får vi aldrig lära oss att stå upp för oss själva?
submitted by kastaintemig to sweden [link] [comments]


2015.04.06 17:17 fyfanheller Hjälp! Min bror gör konstiga och ohälsosamma saker!

Hej Sweddit...
Jag är en tjej och 18 år och bor i en ful liten hyresrätt i en förort tillsammans med min ensamstående mamma och min lillebror. Han är 15 år. Min mamma är inte hemma så ofta eftersom hon är författare och konstnär, så hon brukar flytta ut till vår stuga på landet under veckorna för att jobba. Detta innebär att jag ofta haft ansvaret över min lillebror och han har alltid varit normal tidigare. Gillar spel, Internet och vara ute med kompisar om kvällarna. Jag brukar inte rota så mycket när det kommer till hans privatliv, men han börjar faktiskt skrämma mig.
Jag hittade någon sorts drog i hans ficka när jag skulle tvätta och när jag frågade honom vad det var så skrattade han och sade att det var hans vitaminer. Jag var väl lite dum, så jag litade på honom.
Sen kom han hem en kväll med en jättefull flicka, hon kanske var 13-14 år och drog in henne på hans rum. Jag träffade flickan när jag låste upp dörren för dem och hon såg inte alls vaken ut eftersom hon knappt kunde gå så jag frågade vad hon gjorde här. Han sade att hon bara skulle sova över. Jag är som sagt dum ibland och gick in på mitt rum, men insåg efter ett tag att jag kanske borde titta vad som händer.
Så jag öppnade hans dörr och såg honom med henne halvnaken (i princip sovandes) så jag drog ut honom och skällde ut honom. Han var onykter så han mest skrattade. Han skyllde på att hon spytt ned hennes kläder men jag såg inga fläckar alls. Jag sa att han fick sova i mitt rum så sov jag i soffan i hans rum med henne i sängen. När jag vaknade så var hon borta.
Sen så kallar han mig "hora" och "slampa" och "fitta" när jag inte tillåter honom att gå ut vissa kvällar eller ta hem hans väldigt oförskämda kompisar. Jag känner mig ofta äcklig vid honom för att han använder sig alltid av vulgära ord och talar om kvinnor på ett väldigt sexuellt och nedvärderande sätt...
Jag har försökt att prata med mamma om det men hon säger att det är så pojkar är i tonårsåldern...
Jag vet inte vad jag ska göra! Det känns som han helt plötsligt hoppade in i ett jättekonstigt gäng av killar och festar och använder sig av droger och håller på med fulla tjejer... Min mamma är mycket av en hippie typ så hon tycker att han ska få "leva", men jag tycker det låter fel och farligt? Vad tycker ni att jag ska göra? Är det här ens vanligt?
EDIT:
Vill bara säga att jag är oerhört tacksam för allas respons och all denna uppmärksamhet till mitt problem. Ni är väldigt hjälpsamma, Sweddit. Jag var lite rädd för att skriva först eftersom jag har sett folk bitas lite i subredditen, men här är alla trevliga och logiska, vilket jag älskar! Visar verkligen vilka goda personer ni är! :)
Förlåt för att jag inte svarat på alla meddelanden. Mina ögon svider lite just nu när jag läser dem eftersom det är så sent... Jag vill bara försäkra er om att jag läst varje meddelande som skrivits i tråden, även om jag inte svarat! :)
Tack igen! Kram på er! <3
submitted by fyfanheller to sweden [link] [comments]


Försvunnen flicka hiitad välbehållen - Nyheterna (TV4) Doreen / En röst för flickorna FLICKA 2 TRAILER - YouTube Freida Pinto är Plans ambassadör för flickors rättigheter Flicka The Climb Flicka 20 - Hocus Pokus 3rd day Breyer Flicka Set Haul

Flicka Tröjor & Sweatshirts Levi's® SE Se

  1. Försvunnen flicka hiitad välbehållen - Nyheterna (TV4)
  2. Doreen / En röst för flickorna
  3. FLICKA 2 TRAILER - YouTube
  4. Freida Pinto är Plans ambassadör för flickors rättigheter
  5. Flicka The Climb
  6. Flicka 20 - Hocus Pokus 3rd day
  7. Breyer Flicka Set Haul

Nyheterna i TV4 från 2017-07-17: Sent i natt kom beskedet att den sexåriga flicka som varit försvunnen i Blacksås naturreservat i Hudiksvalls kommun har hittats välbehållen. Flickan var på ... Another Flicka video this one's with the song The Climb by Miley Cyrus I don't have the actually movie sound track, instead I have the Karaoke CD so it isn't actually Miley singing Leaving Opua, Bay of Islands and Crossing the Tasman in a Flicka 20 - Duration: 1:03. Riddy Lawless 4,644 views. 1:03. Flicka Tour #1 0001 - Duration: 10:31. barringtonmarine 36,838 views. Plans globala kampanj Because I am a girl vill öka flickors tillgång till utbildning. Vi vill sätta flickors situation på den internationella agendan och ska... Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. Breyer Flicka Set Haul Winchester Breyer. Loading... Unsubscribe from Winchester Breyer? ... Don't like this video? Sign in to make your opinion count. Sign in. 1. Loading... Självsäkerhet, utbildning och jämställdhet för flickorna i Malawi! Dagsverkekampanjen 2017–2018: En röst för flickorna. Varje flicka har rätt att bestämma över sitt eget liv.